Förut, något århundrade tillbaka, tyckte man väl att det var konstigt om en person bara brukade sitta oh tänka?

Eller hur?'

Då bestod en bondes/borgares liv av arbete, giftemål och möjligen även barnen.

Men mest var det jobbet.

Jobbet fick man pengar ifrån så att man kunde köpa mat och på så sätt göra barnen eller frun glad.

Om man då inte ville jobba?

Eller inte såg framåt?

Eller kanske drömde om ett annat liv?

För chansen var väl väldigt lite att man tog sig någonstans.

Om man var son eller dotter till en bonde, då skulle man stanna som en bonde.

Men om man satt och drömde eller bara funderade, sågs man som korkad då?

Det tror jag.

Om man inte sågs korkad så sågs man i alla fall som dum eller utveclingsstörd.

Eller?

Om allt handlade om att arbeta och tjäna pengar och få mat på bordet så låter det logiskt att man sågs som dum om man inte ville arbeta (eller drömde om ett annat).

Så om man funderade för sig själv sågs man som underlig, något okänt.

Och vad är det som människan har bevisat att dom är mest rädda för?

Det okända.

Jeanne D'Arc t ex.

Hon kämpade för Gud och Frankrike i 100-årskriget med England kring 1300-talet.

Hon påstod att Gud pekat ut att det var hennes väg att strida för Frankrike i en dröm.

Och hur gick det?

Jo, hon fick tillsut en armé på 8000 man av den franska kungen och vad gjorde hon;

Hon besegrade engelsmännen i 2 stora och avgörande slag och besegrade 2 engelska fort på tre månader.

Hon försökte även inta Paris (som låg i engelsmännens händer) men blev träffad av en armborstpil och trupperna drog sig tillbaka.

Hade det här hänt förut?

Nej.

Ingen hade tidigare (särskilt inte en kvinna) påstått att de fått ett tecken från gud och detta gjorde det nytt.

Så något år senare lyckades hon tas tillfånga av en kyrka som stödde engelsmännens invasion och dömdes för häxeri.

Hon hävdade hela tiden att det var gud som lett henne och detta hade som sagt inte hänt tidigare.

Vad gjorde prästerna?

De brände henne på bål.

Det låter bara logiskt att prästerna var rädda för att hennes ord var sanna och att de nekade det.

Dom var rädda för det okända.

Jag skulle kunna räkna upp många fler exempel på när det visat att människan varit rädd för det annorlunda och okända som inte behöver handla om gud.

Men jag tror det här räcker som bevis på att en av de saker människan är rädd för är det okända.

Så tillbaka till det riktiga ämnet;

Om man skilde sig från mängden när man drömde om en annan tillvaro eller funderade över ting ingen annan gjorde, hur tittade folk på en då?

Hur behandlades man?

Ja, man blev väl utstött.

Det kanske sågs som en slags sjukdom?

Som om man var utvecklingsstörd?

Kanske.

Om det nu var så, då skulle man alltså kunna få diagnosen Fantasi eller Okänt?

Har du någonsin gått på gatan och tittat på en tjej eller kille och tänkt:

"Tänk om hen har bulimi?"

Man slänger en blick på personen och drar slutsatsen att hen är smalare/ser ut att träna mer än dig själv.

Du blir sedan sur på dig själv för att du håller på så och säger åt sig själv att man inte ska jämföra sig med andra eller ens tänka på om hen har några stora hemligheter.

Har det hänt dig någon gång?

Har du slutat?

Just för att ingen läser det här kan jag säkert skriva att jag inte berättat det här för någon annan än en annan vän.

Känner du dig speciell nu?

Det borde du.

Man borde känna sig speciell när man får en hemlighet i sin ägo, vare sig hur stor eller liten den här.

Men eftersom det här skrivs på internet kanske det inte är en hemlighet?

Jo, det är det.

För du vet inte vems hemlighet det är.

Ingen vet vem just JAG, hemlighetens ägare, är så därför behålls det som en hemlighet trots att flera personer läser det.

Och trots att det står utblottat på internet så är det fortfarande en hemlighet.

Krångligt, va?

Egentligen inte.

För att det inte längre ska räknas som en hemlighet måste man veta vem ägaren är, annars är ju det hela meninglöst, eller hur?

Då kan man inte blotta det för andra personer och göra den till en avslöjad hemlighet.

Det blir en hemlighet utan värde.

Och nu har vi kommit in på ett mycket krångligt spår så man får hoppas att ni hänger med, eller hur?

Om hemligheten inte längre har något värde eller att det inte finns några skäl att veta om den

är det då en hemlighet?

Hemligheter är ofta pinsamma situationer eller tankar eller privata känslor, och i det här fallet är hemligheten en pinsam/dålig tanke som jag skäms för.

Och grejen med att man håller det som en hemlighet är för att ingen ska få veta.

Så att ingen kan reta en/påminna en om det.

Men eftersom ni inte vet vem jag är så kan ni ju inte blotta det för världen och påminna mig om den eftersom ni inte vet vem jag är.

Eller, ni kan blotta det men ni får aldrig veta om det är jag ni säger det till.

Så eftersom den "inte går att blotta" är det då en hemlighet?

Grejen med hemligheter är ju som sagt att ingen ska få veta om den här händelsen/tanken, men om den "tappar sitt värde" är det då en hemlighet?

Nej, det borde det inte vara eftersom den då har tappat kärnan, den har tappat betydelse.

Så svaret är om man följer mina vägar funderingar: Nej, det är ingen hemlighet.

Men vad är det då?

Vad kallar man det?

Det är en bra fråga.

Jag är tillbaka.

Och nu vill jag ändra den här bloggens syfte.

Och jag bryr mig inte eftersom ingen läser det här så jag kan göra vad jag vill. Haha.

Och vet du vad? Så här är det:

Jag bryr mig inte om du inte är en mobbare, det här är till er alla som ÄR det.

Jag bryr mig inte heller om ni kommer missförstå det här och skriva att det inte är sant.

För det är sant FÖR MIG.

Hur ?

JAG HAR MOBBAT.

Jag var liten och tänkte inte efter. Och vet du vad som var det riktigt elaka?

Det var att jag från början var hennes vän. Bra vänner.

Och sen uteslöt jag henne för att jag sökte nya intressen och BAM!

Så var jag en mobbare.

Okej, den här idén har inget speciellt som ni behöver veta om innan ni läser den förutom att den utspelar sig på pirat-tiden. Alltså när svärd fortfarande används men det finns revolvar (eller vad det nu heter).

   Prinsessan Julie är en äventyrslysten 17-åring som är trött på att sitta instängd i slottet hela dagarna medan hennes storebror får gå vars han vill men slösar den friheten på att sitta i biblioteket och läsa. Faderns tjafs om att hon borde gifta sig tråkar ut henne och hon blir alltid tillbakasläpad till slottet när hon rymmer. Julie tycker helt enkelt att hennes liv är det tråkigaste på jordens yta.

   Men allt förändras när en stad vid kusten blir plundrad och nerbränd av pirater. Julies bror och far ger sig av mot kusten och Julie får stanna kvar i slottet. Men under en bal får hon reda på att hon är bortlovad till en prins som hon inte ens känner. Hon säger inget utan kämpar med tanken att hennes liv håller på att bli ännu mer tråkigt. Inte hjälper det att hon ser prinsen på balen - med massor av hovdamer runt sig som fnissar medan han skryter om sina insatser. Vilka insatser? Att du lyckats sätta dig på en häst? är det enda Julie tänker när hon hör hans skryt.

   Hon bestämmer sig för att göra ännu ett rymningsförsök efter balen eftersom hon vägrar gifta sig med en sådan prins. Hon flyr ner till staden där hon orienterar sig runt i de oändliga gatorna. Men när staden sätts i brand får Julie ett slag i huvudet och blir medvetslös.

   Hon vaknar upp på ett piratskepp som redan seglat långt ifrån hennes eget land och styrs av mystiske kapten Ayden som bara är några år äldre än Julie själv. Hon lär sig att leva på ett skepp och hon älskar det för varje dag som går. Ingen verkar stoppa henne när hon gör saker och ting på sitt sätt och ingen passar upp på henne.

   Hon vet inte skeppets destination eller vad som ska hända med henne efteråt men funderingarna försvinner snart när hon njuter av den lilla gnutta frihet hon nu har fått smaka.

   Men snart börjar Julie och kapten Ayden bråka. Hon är bestämd och tjurskallig och han är starkare än henne på alla sätt. Julie förstår verkligen inte varför kaptenen plötsligt verkar vara så rädd om henne, han visade inga protester i början av hennes vistelse på skeppet. Han döljer något. är det enda hon tänker när han tittar på henne.

   Kapten Ayden begränsar hennes tid på däck och hon har inget annat val än att lyda. Men några dagar senare vill han inte ens ha henne där! Julie tycker att han gått för långt vilket hon även säger till honom när de bråkar i hans hytt för säkert tionde gången. Han däremot säger att han har rätt till det och att hon borde vara tacksam över att han låtit henne ha så mycket frihet som hon kunde få.

   Varje gång Julie kommer med sina protester svarar han med lika hårda ord och skarpa blickar.

   Men när han en kväll kommer på besök i hennes hytt förändras reglerna återigen.  

Okej, just för tillfället känner jag att det inte finns nåot mer men jag lovar att om någon sorts fortsättning/ändring som verkar hyfsat bra dyker upp i mitt huvud så kommer jag skriva till den i inlägget eller lägga upp fortsättningen på bloggen!

   Om ni undrar eller vill skälla ut mig för något i den här är det bara skriva en kommentar eller fråga mig, jag ska försöka förklara mig. Lovar. 

   Jag vet inte om det kommer komma något mer den här helgen, vi får se. Men ha så kul med vad-det-nu-är!

Okej, gissa vad? Det är sol i östersund! Det är för farao ett världsmirakel! Och vill ni veta vad som hände för ungefär en timme sedan? Jag gick mot busshållplatsen och tänkte att det var härligt med värmen som kom med solen, när det plötsligt började hagla! Hur kan det hagla när solen är framme? Okej, den hade försvunnit bakom ett luddigt moln, men den kom ju fram efter ca tre minuter. Jaja, jag får väl ta det som ett tecken på att jag borde sluta äta importerad choklad ...   .

   Struntsamma, nu handlar inte det här inlägget om mina egna världsupptäckter som borde vara med i Guinnes rekordbok, utan om (precis som titeln säger) info. Jo, jag har ju rn ny idé i huvudet, och det handlar precis som den förra om personifierade länder, så då tänkte jag nu skriva lite om dom (Bara så att ni inte tror att de har superkrafter.).

   Jo, jag har ju hämtat det där med personifierade länder från Axis power: Hetalia eller hur man nu skriver det. Det är en mangaserie och bara så att ni vet: jag har inte hämtat personligheterna eller själva handlingen därifrån! För i den serien heter Sverige Berwald och är ihop/kär i Finland som jag glömt namnet på. Och Tyskland är en kille som heter Ludwig och är ihop med Italien som heter Feliciano. Märker ni en skillnad på den seriens relationer och min idé's? (om ni inte har läst den så ska ni hitta den före den här.)

   Ok, nu är det avklarat, så då kan vi gå in på det där - hm -superkrafter. Dom har inga. Det var allt.

   Och nu har jag forskat lite (Nåja, ska jag vara ärlig frågade jag bara mina, hm,kamrater.) och kommit fram till att det inte finns någon världscup där herrar och damer (varför säger man så? Det låter så himla 1800-tal eller liknande) möts blandat. Men som jag sa i det förra inlägget lät jag fantasin flöda. Ni får tåla det och jag får fortsätta med mina ideér och att försöka höja min status, Deal? Bra, då är vi överens.

   Jag tror inte att det var något mer, men som jag skrev lite högre upp så kommer det antagligen upp en ny snart. Så länge får ni tåla att jag har ett liv! Nä, skoja bara, jag har egentligen inte ett så kallat liv. Och även om jag hade det så skulle jag skriva sådär förutom det där sista om att jag egentligen inte har ett liv.

   Äh! nu bryr vi oss inte om det där och går vidare. Vi ses! 

Nu kommer den första:

Utan att folket vet om det finns deras länder personifierade och de lever såklart så länge deras länder gör det. (Jag har hämtat inspiration från en mangaserie som heter Axis Power: Hetalia)

   Gemma är Tyskland och huvudpersonen i idén. Hon är med fotbollslandslaget och har med sitt lag kommit till final i världscupen där de ska spela mot Spanien, där även Diego är med, som precis som Gemma är ett land (och som ni kan gissa är han Spanien). Hela segern hänger på matchen och Gemma känner sig, trots vetskapen om att Spanien är världsmästare, lugn. Däremot förändras det när hon under ett träningspass genom England (Nate) får reda på att även hennes lands framtid står på spel. (Jag vet inte hur, så snälla fråga inte, jag låter fantasin flöda och då är allt möjligt, ok?) Allt förändras och hon kämpar med att hålla sig lugn eftersom hon vet att det inte hjälper att få panik. Hon vet även att om hon går runt och tänker på det kommer hon få ett nervsammabrott, och det tänker hon självklart inte tillåta! Och inte hjälper det att Diego är stridslysten efter att hon för många år sedan spöade honom i fotboll och fick alla de övriga länderna att skratta åt honom.

   Medan Gemma kämpar med att få kontroll över sig själv strular Nate (England) till det när hans lillebror Albert (Wales) blir anklagad för att ha brytit sig in i Gils (Nederländerna) lägenhet. Han vet inte om han ska tro Alberts protester eller Gils anklagelser. Eftersom allt fokus läggs på världscupen vill inte någon av dom tre kontakta en domstol, det räcker med att de är inblandade. Men eftersom Gil envisas med att det var Albert och Albert påstår att han har fel kommer de ingen vart. Då bestämmer sig Nate för att dra in Torben (Sverige) i det hela eftersom han oftast hittar en lösning på problem. Detta visar sig vara ett stort misstag när Torben säger att det Gil säger är sant, och det vet inte Nate om han tror på. Skulle Albert, den lydiga, lugna lillebrodern, bryta sig in i en lägenhet? Det låter inte logiskt. Kan det varit så att Gil gömde något i lägenheten som tillhörde Albert? Alla frågor får ett svar - i finalen

Okej, det här var det jag kom på och innan det börjar forsa in kommentarer om felen i storyn ska jag förklara mig:

 - Ja, jag vet att damer och herrar inte spelar blandade mot varandra i någon världscup, eller gör de det? I alla fall, jag vet inte något om fotboll eller världscuper och jag kände att Tyskland var en tjej och Spanien en kille, så det blev så här.

 - Den här idén har egentligen inget år det utspelar sig, det bara utspelar sig i nutid och jag vet, inga grunder. Fantasin flödade, som sagt.

 - Se inte någon av personernas personlighet som en förlämpning mot ett land, jag skapade fritt och tänkte inte ett dugg på vilka länder de var (t ex så behöver inte Sveriges domstol vara den bästa för att Torben var bra på att lösa konflikter, det bara blev så att Torben var bra på det.) 

   Jag hoppas att det var allt, annars får ni skicka en fråga eller kommentar så ska vi se hur jag förklarar mig   . Ha det bra!

Först och främst: sträng Copyright!

Sedan: det här är en idéblogg, inte bokblogg.

   Nu när det är avklarat kan jag fortsätta med att meddela vad jag tänker göra av den här. Jag är en tjej som älskar att skriva och det dyker dagligen upp ideér. Jag samlar dom i en bok jag har i skrivbordet, men nu vill jag dela med mig av dom. Just därför skapade jag den här bloggen. Jag kommer skriva ned dom i ett inlägg så fort jag får dom och så fort som jag hinner. Nu får ni lite kort om mig: jag gillar för tillfället In my Remains av Linkin Park och älskar även att rita. Fast att skriva är min stora passion. Jag gillar ordspråket (om det är ett ordspråk, har aldrig hört det från någon annan) : Jag vill, Jag kan, Jag ska.

   Jag tvekar på att jag kommer  lägga in berättelser, själva ideérna får räcka.

   För tillfället får det här räcka.

BOKSTÄVER BLIR ORD

ORD BLIR MENINGAR

MENINGAR BLIR LIVSÖDEN