Förut, något århundrade tillbaka, tyckte man väl att det var konstigt om en person bara brukade sitta oh tänka?

Eller hur?'

Då bestod en bondes/borgares liv av arbete, giftemål och möjligen även barnen.

Men mest var det jobbet.

Jobbet fick man pengar ifrån så att man kunde köpa mat och på så sätt göra barnen eller frun glad.

Om man då inte ville jobba?

Eller inte såg framåt?

Eller kanske drömde om ett annat liv?

För chansen var väl väldigt lite att man tog sig någonstans.

Om man var son eller dotter till en bonde, då skulle man stanna som en bonde.

Men om man satt och drömde eller bara funderade, sågs man som korkad då?

Det tror jag.

Om man inte sågs korkad så sågs man i alla fall som dum eller utveclingsstörd.

Eller?

Om allt handlade om att arbeta och tjäna pengar och få mat på bordet så låter det logiskt att man sågs som dum om man inte ville arbeta (eller drömde om ett annat).

Så om man funderade för sig själv sågs man som underlig, något okänt.

Och vad är det som människan har bevisat att dom är mest rädda för?

Det okända.

Jeanne D'Arc t ex.

Hon kämpade för Gud och Frankrike i 100-årskriget med England kring 1300-talet.

Hon påstod att Gud pekat ut att det var hennes väg att strida för Frankrike i en dröm.

Och hur gick det?

Jo, hon fick tillsut en armé på 8000 man av den franska kungen och vad gjorde hon;

Hon besegrade engelsmännen i 2 stora och avgörande slag och besegrade 2 engelska fort på tre månader.

Hon försökte även inta Paris (som låg i engelsmännens händer) men blev träffad av en armborstpil och trupperna drog sig tillbaka.

Hade det här hänt förut?

Nej.

Ingen hade tidigare (särskilt inte en kvinna) påstått att de fått ett tecken från gud och detta gjorde det nytt.

Så något år senare lyckades hon tas tillfånga av en kyrka som stödde engelsmännens invasion och dömdes för häxeri.

Hon hävdade hela tiden att det var gud som lett henne och detta hade som sagt inte hänt tidigare.

Vad gjorde prästerna?

De brände henne på bål.

Det låter bara logiskt att prästerna var rädda för att hennes ord var sanna och att de nekade det.

Dom var rädda för det okända.

Jag skulle kunna räkna upp många fler exempel på när det visat att människan varit rädd för det annorlunda och okända som inte behöver handla om gud.

Men jag tror det här räcker som bevis på att en av de saker människan är rädd för är det okända.

Så tillbaka till det riktiga ämnet;

Om man skilde sig från mängden när man drömde om en annan tillvaro eller funderade över ting ingen annan gjorde, hur tittade folk på en då?

Hur behandlades man?

Ja, man blev väl utstött.

Det kanske sågs som en slags sjukdom?

Som om man var utvecklingsstörd?

Kanske.

Om det nu var så, då skulle man alltså kunna få diagnosen Fantasi eller Okänt?